Ta mina ögon!

Fy så ont i ögonen jag har. Konstant. Huvudet ska vi inte ens tala om...
Nu är Filip hos dagmamman. Han fick vara hemma igår eftersom han är förkyld. Dock mycket piggare idag så tänkte att han skulle få leka av sig lite. Det kan han behöva min lilla vildunge.

Själv sitter jag här och häckar. Tvättar lite. Och har ont i ögonen. Helst skulle jag sova hela tiden, då känner jag inte ögonen...
I morgon är min underbara man pappaledig. Vilket innebär att vi har långhelg! Underbart! Jag hoppas att vi kommer iväg till kakelpalatzet och kan beställa kakel till köket. Vi skulle även behöva komma iväg till Ikea och köpa bänkskiva och ev köksblandare. Hoppas på en sväng till Backaplan också... Tapeterna jag har köpt känns inte helt 100. Tur att dom var så billiga. Ska kolla en gång till. Utan att ha med Filip in och behöva stressa. Han springer omkring som en liten galning.

Har jag berättat om min tunga?! Tror inte det... Usch och fy.
Började för en vecka sen, jag fick så himla ont i tungan. Eller, PÅ tungan. Den blev lite vit och jag trodde jag åkt på svamp eller nåt. Började min behandling med vichyvatten och citron, dock utan resultat. I söndags hade jag så ont så jag inte kunde prata. Kunde inte äta heller för det gjorde så ont när jag skulle föra runt maten i munnen. Tänkte att jag skulle ringa läkarn dagen efter.

Innan jag la mig på kvällen/natten så tog jag ut min piercingstav för att det spände så. Och gissa vad?! Efter 15 minuter kunde jag prata. När jag böjde tungan så kom det ut var... bläk!

Dagen efter var min tunga helt rosa och jag hade knappt ont alls. Det enda var att det var som en hård kula i mitten, där hålet var.
Så, nu sitter jag här utan piercing och med en frisk tunga, och undrar vad sjutton som hände?! Jag hade ju haft min piercing i ca 9 år och aldrig haft infektion innan...

Dock vågar jag inte sätta in staven igen, så ont som jag hade. Det går inte att beskriva hur det kändes!

Känns lite tomt i munnen faktiskt. Helt annorlunda att både äta och prata utan den. Men jag vänjer mig. Och erkänn, att det på något sätt faktiskt är lite vuxenpoäng att INTE ha kvar den?! =)

Ett minne blott...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0